2017-07-01

publicerat i Everyday stuff;

Stranddag. Började jättebra, vattnet var varmt och alla var nöjda, fastän stranden och botten var alldeles för stenig och vågorna lite för höga. Vi vuxna snorklade i omgångar och fick se ett rikt djurliv, medan de små varvade bad med strandlek.

Efter ca 2-3 h bildas det en folksamling 15-20 meter ifrån oss och jag befarade det värsta så jag slängde ifrån mig telefonen och bad Mattiece hålla kidsen ur vattnet, som då grävde i sanden, och sprang bort.
Intill strandkanten låg en livlös kille som var blå ändå ut till fingertopparna och en man gjorde kompressioner. Försökte hålla mig nära utifall att jag behövde hoppa in i hans ställe, som vi fick lära oss på HLR för bara 1,5-2 månader sedan. Det är sjukt jobbigt och man blir trött fort. Hjälp kom på bara några minuter, så jag återgick till min familj med obehag i magen och gråten i halsen. Ingen vet hur länge han hade legat i vattnet.. Jag fick senare veta att han dessvärre inte klarade sig.. Han blev bara 15 år 😔💔
Vi stannade inte en lång stund efter olyckan, det hela var så bisarrt och surrealistiskt. Både jag och Sam var väldigt tilltagna och är tacksam över att varken Mattiece eller småttingarna behövde se återupplivningsförsöket, men vi pratade om det med dem om vikten av att hålla sig nära oss.

På hemvägen beslutade Sam att vi skulle hyra golfbil. Han var dölycklig och hade jätteroligt. Dåligt med ac, men det blåste skönt när vi var i farten iaf 😅
På kvällen åt vi middag på en lokal restaurang som vi blev tipsade om, men det var lite klurigt att hitta dit! Tur att vi gjorde det eftersom vi fick träffa en Sjöko som simmade omkring intill oss 😍
På kvällen upptäckte vi Key West med golfcarten och ungarna höll sig vakna till ca 23. När de somnat spelade vinklar och drack öl på balkongen 👌🏽

Kommentera inlägget här :